I boken lärare av imorgon, står det att Folkpartiet tycker kvantitet av läxor. Ingrid Carlgren och Ference Marton tycker kvalitet av läxor. Min reflektion är att kvantitet kan döda lusten till skolan och lärande. För vissa elever kan det bli för mycket att ha det hängande över sig hela tiden. För andra elever som redan kan uppgifterna kan kvantitativa läxor upplevas som uttråkande vilket kan leda till att skolintresset dödas.
Jag håller med författarna att man får anpassa läxorna efter grupp och individ. Det är viktigt att läraren kan göra det.
Min andra reflektion utgår från de fem mattelärarna. Den femte läraren valde att göra eleverna delaktiga via både teoretiska och praktiska exempel.
Jag tror att många lär sig lättare genom praktiska exempel, eftersom det praktiska kan göra ämnet konkret för dem.
Det läraren också gjorde bra var att han behöll en teoretisk dimension, för de barnen som har lättare att tillgodogöra sig detta. Kanske är det så att de flesta elever mår bra av både och.
Jag tror att de flesta elever blir mer entuiastiska av att vara delaktiga i undervisningen. Genom entuiasmen blir eleverna mer alerta och uppmärksamma på det som läraren försöker förmedla.
Reflektion 3, inlägg2
15 år sedan